Äldre konstnärer förlorar pension

 

Konstnären tillhör en unik yrkesgrupp på många sätt. Det yrkesverksamma livet börjar ofta i sen ålder, att etablera sig tar tid och möjligheten att kunna försörja sig på sitt utövande kommer vanligtvis sent i karriären, om den kommer. Samtidigt är det ovanligt att vakna den dag man fyller 65, packa ihop penslarna och skissblocket och ställa undan staffliet.


I slutet av 90-talet genomfördes en reform inom pensionssystemet som bland annat innebar att man får tillgodoräkna sig den inkomst som tjänats in efter 65 års ålder. Man lämnade då det gamla ATP-systemet och tog bort den övre åldersgräns som reducerade intjänandet till pensionen till den inkomst som beskattats före 65. Det blev en viktig förändring bland de grupper där det är vanligt att fortsätta arbeta efter pensionen, däribland många av de kreativa yrkena. 


Tyvärr kan vi nu konstatera, tio år efter den förändring som skulle uppmuntra till fortsatt yrkesverksamhet, att den inte inkluderar alla. De som är födda före 1938 får inte ta del av det nya systemet. Den inkomst som tjänats in efter 65 beskattas som vanligt men höjer inte pensionen. Äldre yrkesverksamma konstnärer har hamnat utanför det system som skulle uppmuntra till en karriär efter pensionen. Resultatet för de som är berörda är en ekonomisk verklighet som få kan föreställa sig.


Textilkonstnären och målaren Mary Moeschlin har varit yrkesverksam sedan 1940-talet då hon vid 16 års ålder, som yngsta elev och med särskilt tillstånd, antogs till Konstfack i Stockholm. Hon arbetar fortfarande på heltid som konstnär. Senast i våras drog hon storpublik, över 7200 besökare, till Jönköpings Länsmuseum där hon var ensam utställare. Hennes verk hänger på några av vårt lands mest prestigefyllda konstinstitutioner, däribland Nationalmuseum. Man kan konstatera att Moeschlin har haft en central plats i konstsverige sedan examen för över 60 år sedan. Trots detta är hon beroende av bidrag och stipendier, bland annat från Konstnärsnämnden, för att försörja sig.


-Jag har väl satt mig i den här situationen själv på ett sätt. Jag tar ju få beställningar nuförtiden och då säljer man ju inte så mycket heller. Men med tanke på hur mycket jag har arbetat så tycker jag att jag borde kunna försörja mig på min pension. För mig handlar det om inkomster under mer än tio år som inte räknas in, förklarar Moeschlin.


En gång om året anordnas en stor utställning där hon säljer sina verk. Köparna är främst kommuner och landsting samt de stora museerna. Tyvärr får inga av dessa inkomster räknas in i den pension som för henne landar på under 6000 kronor i månaden.


-Det känns orättvist, för jag har arbetat så otroligt mycket och länge. Och arbetar gör jag gärna för jag älskar mitt jobb. Det är ju så oerhört stimulerande att hålla på med konst. Men jag vill veta hur de som är ansvariga för det här tänker.


Moeschlin drar sig leende till minnes hur hon som nyutexaminerad Konstfackstudent och med det högsta stipendiet i sin årgång, utdelat av dåvarande rektor Gunilla Lagerbielke, fick ställa ut på Liljevalchs.


Tjänade du pengar under den här tiden?


Nej, nästan ingenting. Jag hade inte ens råd att åka spårvagn, jag cyklade vinter som sommar. De andra studenterna hade det gott ställt hemma, men så var inte fallet för mig. Jag växte upp med min mor som ensam försörjare. Hur många som berörs är svårt att uppskatta men Moeschlin hävdar att hon är långt ifrån ensam.


-Jag känner flera äldre konstnärer i samma situation bara här i Jönköping. Det får mig att tycka att det borde finnas en annan skatteräkning för oss. Vi arbetar ju tills vi dör. Ofta blir ju konstnärer mycket skickligare när de blir äldre också. Man får en annan känsla för detaljer. Så som det ser ut nu blir många tvungna att förlita sig på andra för sin försörjning. Jag har haft turen att få bidrag och stipendium. Och så får jag en del erbjudanden om att medverka i olika saker, men jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer orka. Det blir ju så när man blir gammal. Man orkar inte. Jag måste försöka hålla mig frisk och på benen. Men jag vill ju inte tacka nej heller.


Vad skulle du vilja se för lösning på problemet?


-    Att jag fick en högre pension genom att jag får tillgodoräkna mig det jag tjänat efter 65. Det handlar som sagt om inkomster under mer än tio år.


På Försäkringskassan, där pensionsärenden sköts, är man entusiastisk över 1999 års reform och verkar ha glömt de som hamnat utanför.


-Det är ju en stor fördel i det nya systemet att det inte finns någon övre gräns. Det uppmuntrar ju folk att arbeta och att folk arbetar är ju positivt för samhällsekonomin. Tyvärr gäller det bara de som är födda efter 1938, det stämmer. Man drog gränsen där för att man ville ge reformen verkan så snabbt som möjligt samtidigt som de som tjänat in till pensionen enligt det gamla ATP-systemet skulle kunna gå efter det. I nuläget finns det inga planer på att inkludera den andra gruppen. Det är inte något som har diskuterats, eftersom de täcks av det tidigare systemet, säger Gudrun Ehnsson på Försäkringskassan.


Hur ser ni på att vissa har hamnat utanför de förändringar som skett?


-Ja, det är ju inte så många individer som berörs av det här. Jag vet inte hur många det är men det kan inte vara många. Det har varit samma sak som gäller sedan 1960-talet när ATP-systemet infördes. Jag har inte stött på problemet i den bemärkelsen att det har framförts som något man borde göra något åt. Och just i det här fallet så vet jag faktiskt inte. Om man arbetar och får ut en viss lön och pension på det så vet jag faktiskt inte hur drabbad man är från ett ekonomiskt perspektiv.


En stor del av inkomsten räknas inte in med resultatet att det blir svårt försörja sig på sin pension.


-     Jo, det finns en problematik. Jag har inte så mycket att säga där. Det finns ingen intention att förändra detta i nuläget, man har inte fört den här diskussionen. Med det vill jag inte säga att det är fullkomligt ointressant, att det inte spelar någon roll, för så är det inte. Men jag kan inte referera till diskussioner, tankar eller slutsatser just i den här bemärkelsen. Det har hittills inte tagits upp som ett problem.


Man bollar gärna över frågan på andra, däribland yrkesgruppens intresseorganisationer.


-Alltså, just i förhållande till konstnärer så har inte jag hört att någon har agerat för det här. Men det kan man ju ha gjort utan att jag har hört. Det vet ju de bättre själva. Jag vet inte om man tidigare, på det gamla ATP-systemets tid så att säga, om man då från konstnärshållet och deras intresseorganisation agerade för att man inte kunde tjäna in pension efter 65 års ålder. Det vet inte jag, men det vet väl konstnärsorganisationerna själva då.


Mary Moeschlin hoppas på en förändring.


-     Ja, det gör jag för detta är så uppenbart fel. Men det måste bli allmänt känt. Och även om jag själv inte får någon nytta av det så måste jag ta upp det för det är ett stort problem för vår yrkesgrupp. Det är därför jag gör det. Om jag bara kunde åstadkomma en förändring, det skulle vara underbart.












Artikeln publicerades i Konstnären 2/2009

Många konstnärer arbetar efter pensionen. Det kan vara en dålig affär. Enligt dagens pensionsregler faller äldre konstnärer mellan stolarna. Är du född före 1938 beskattas din inkomst utan att pensionen höjs.